Filippa är verkligen inget dagisbarn, speciellt inte nu med byte till det nya dagiset. Eftersom vi redan har bytt och det i stort sett är omöjligt att byta dagis igen när terminen redan börjat är det bara att göra det bästa av det hela anser jag. Och det är ju inget som säger att det skulle bli annorlunda på ett annat dagis. Dessutom trivs ju Gustaf väldigt bra och det handlar nog mer om att Filippa är en väldigt blyg tjej än om själva förskolan.
Men just måndagar är lite extra jobbiga för Filippa. I morse var hon ovanligt tvär, svarade inte när jag frågade henne saker och när jag efter en stund hade fått på henne kläderna och hon satt i soffan märkte jag att hon satt och grät tyst och tårarna föll nedför hennes kinder. "Pappa jag vill att du ska vara med mig på förskolan hela dagen" sa hon försiktigt och sedan satt hon och grät i mitt knä en stund.
Vi kom iväg till slut men väl framme på förskolan ville hon verkligen inte släppa min hand och jag fick dra mig loss till slut, stålsätta mig och gå därifrån. Inte så kul start på dagen...:-(.
Vad ska man göra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ojoj så svårt ibland att vara förälder! Alla som är föräldrar har vi nog varit med om det ibland och det är så svårt!
Lilla gumman!
Farmor
Skicka en kommentar